Ordvalen och frågorna är verkligen rent drastiska på vår landsbygd? Ofta träffar jag folk som åtminstone tillhör oss här i Dalstorp, Ulricehamn, Limmared, Timmele, och även Borås stad där jag rör mig mycket.De frågar om åldern

fastän de vet den ideligen, och det "simpla uttrycket"som lever du än..och ibland snyggare sagt-

 

I städerna är det en helt annan mentalitet eftersom jag bott i många av vårt lands större städer,som Göteborg och Stockholm och även bott i Malmö ett år på 80,talet. Västerås var en annan mindre stad jag gästade,Sandviken en annan - och har även bott i Ulricehamn en tid sen jag lämnade huvudstaden nån gång på 70,talet. Men en annan

sak jag uppmärksammat är att människor på landet "skvallrar mer om andra". Man beskymrar sig om grannen i högre grad än vad stadsborna gör - för där det är mindre människor i en glesbygd och detta är naturligtvis en del av det hela. Har pratglada utåtriktade individer INGEN att prata med så öppnar de upp sig med en rad frågor som nu exemplet med en av mina kvinnliga grannar? Och det är inte otrevligt det är bara det frågorna blir så tokiga?