Konstens uppgift?

 
Det ifrågasättandet har jag alltid undrat över.Såna personer måste man "ta avstånd ifrån"direkt för då befinner vi oss inte på samma gårdsplan helt enkelt?Sådana människor är totalitära av födseln o ohejdad vana?Eller om de bara vill jävlas med utövarna man kan aldrig veta,men jag tror ej de är så klippska att de kommer på en sån fråga?
 
Eller om de bara vill slå ned på allt som är kultur syftet är icke att gottgöra i alla händelser.Ta bara exemplet med socialrealismen,den tar visserligen vissa poänger först - men är i längden mycket destruktiv till sin karaktär.Neej såna utspel skall man ej ens ägna en tanke vid något tillfälle,bara gå vidare på uppbyggande faktorer.Men tyvärr är jag en jäkelatt ta strid för minsta sak,sån är jag bara o en ursäkt för utspelen är ej fel.

Bör man specialisera sig?

Det var ett annat problem jag brottades med där i mitten av 70,talet.När man stod där efter att ha brutet med alla vanliga SvensomJobb i staden.Efter något år kom jag på tillsammans med andra i samma situation, NEJ detta behövs inte det kommer med tiden om man försöker hänga fast vid bildkonsten.
 
Men jag vet att många i omgivningen där vid Järntorget försökte med en viss stil,ett visst uttryck för att skapa en egen nich - men de flesta missade målet tyvärr.men ack ack ack sedan ger de bara upp.Själv hade jag vid den tiden varit inne på expressionismen, men inte fått ordning ändå på de motiv jag laborerar med,men efter några år satt dom bättre.När jag studerat Kylberg - Eric With och Inge Schiöler...Otroliga konstnärer som håller ännu.

Att ifrågasätta?

Jag i frågasatte ej annat än "kan jag leva på konsten"?När jag år 1977 tog steget ut i Ovissheten,det enda som kom att betyda nåt var får jag Ihop till Hyran? Kan jag ha en bil när jag bor i städerna? Eller,kan jag få hjälp av andra krafter inom gebitet? Detta sista fick jag hjälp med först av allt....kvinnorna.Och två läkare som kom att gilla mina tavlor, och dom tjänar bra till skillnad från bildkonstnärer o musiker.
 
Den förste doktor som kom till min undsättning var den kände alkoholläkaren Calle Carlsson i Göteborg.Han beställde till att börja med ett porträtt i olja det första han gjorde,sen såg han till(såna gubbar ha makt)att jag fick en konstnärslön vilket annars hade varit omöjligt.Han hjälpte mig även med ett intyg om att slippa ha bilbältet på när jag körde omkring i städerna på västkusten. Calle sa bara,Du ska ej sitta så fastlåst Du är en fri människa.
 
Tänk,vad kul jag hade jämnt när jag uppvaktades av poliser på vägarna.De trodde ej det var sant att en grabb kunde ha såna intyg,för att en läkare hade skrivit ut pappret åt mig...Jag tror att polismyndigheten i en del fall gick vidare medmitt födelsedata för att få klarhet? Numera frågar de aldrig sen 10 år tillbaka vilket torde bero på I,vandringen?