Grafikern Claesson

Sista gången jag hade kontakt med Rune var förra året utanför ICA där han kom vandrande med sin fru och tyckte jag parkerat min bil fel - den stod med ena framhjulet på trottoaren. Så där kan du inte parkera då får du böter an-
märkte Rune. Sen växlade vi några ord innan han bara försvann in mot staden.
 
Claesson som jag inget visste om innan jag slog mig ner utanför Dalstorp var en fin grafiker,målare och tecknare och hade alltid utställningar någonstans den senaste jag besökte var på Ulricehamns museum. Han skrev en del i tidningarna om "amatörer som får stort utrymme"i media vilket han ansåg felaktigt. Och att dessa tog upp folks intresse för god konst som han uttryckte det. Men där svarade jag genom att ifrågasätta hans kritik,och det blev en dialog till slut med ljuva tongångar. Han hade bland annat studerat på Valand i Göteborg.
 
Claessom stod i sin bildvärld för en osminkad,ofta burlesk realism med fin känslighet. Många tycker det är mörka bilder/motiv på människor och döende landskap men skickligt gjorda naturligtvis. För varje landskap berättar något om vår tillvaro,om vår historia och den mörka tiden framför oss. Många grafiska blad är skräckinjagande tycker jag och det är svårt förstå att "folk vill hänga så dystra saker på sina väggar"?Men Claesson sökte alltid det dynamiska i sina motiv och teckningar och det blir effektivt i svärtan och skuggspelet i bilderna.Och det var landskapet som be-
tydde så mycket som källa i mitt arbete förkunnade han ofta i debatterna om konsten som ett arbete.I etsningen här ovan kallar han bilden "Landskapshuvud som är en dyster historia"men tekniskt utförd.

Att lämna livet

Efter en operation och 17 påfrestande behandlingar har ej Kristian Gidlund kunnat klara sig i "sin kamp mot cancern".Ett tag såg det bra ut för honom men sedan kom sjukdomen tillbaka, han lider av magsäckscancer som är ganska ovanlig i Sverige.Den drabbar ofta äldre män omkring 65 till 80 år gamla. Männen drabbas också oftare än kvinnor av denna sjukdomen,och ofta kan man med kirurgi där tumören skärs bort komma till bättring.
 
Oftast ger den sig till känna genom värk i maggropen, plötsligt viktnedgång, obehagskänsla och uppkördhet vara de första tecknen på magsäckscanser.Genom hans blogg som växt ut väldigt senaste året beskriver Kristian sina tankar och hur han numera tar varje dag som en gåva,och att han verkligen hoppas Gud har försynen att låta honom få ännu en sommar där i Hägersten utanför Stockholm? Bloggen startade han efter det han fått sitt allra första cancerbesked av läkarna. Han ville då skapa en samlingsplats för sina närmaste där han kunde avge dagliga rapporter om sitt tillstånd,och det blev på två år över sju miljoner läsare det.
 
Att en ung kille på 29 år ger ut en sån här bok är ovanligt - och hjälp har han av att han är just journalist & musiker och är van att skriva, och umgås med folk ute i livet,ute i vår verklighet. Själv tror Kristian att det stora intresset beror på att hans texter "naket beskriver hur livet försvinner"och det uppdämda stora behovet av att prata,skriva om döden. Vi försöker nog bortse från detta säger han, men hur mycket vi än rensar tankarna från detta är verkligheten en helt annan än den vi ofta föreställer oss. Döden säger Kristian, glömmer ej bort oss människor.
 
Boken bär titeln; "I Kroppen Min"
Bloggen blev en bok till slut.
Finns nu i handeln.