Funderingar.

Vissa målare tycker att det finns ingenting som "upptar ens koncentration"så mycket som måleriet.De tänker på det natt som dag - det där har jag aldrig upplevt så jobbigt om jag ska vara ärlig.Vad det sedan beror på har jag ingen aning om, kanske att vissa har högre puls i målandet eller av andra orsaker ej kan koppla av helt enkelt?
 
Det kan vara ekonomiskt - det kan vara familjeproblemen,eller ensamheten? Många av oss lever ensamma och nästan helt övergivna,ett utanförskap bannemig för att ta Rienfeldts upprepningar i ett annat sammanhang.Eller att vissa vill framåt raskare, för att kunna få leva..som fria målare så det finns många orsaker helt enkelt.
 
Men gör man många onödiga uppehåll så kan det försvinna en del idéer som kommer i dagen OM man målar mycket frenetiskt?Där får man en säkerhet man har kunnat tränga in i vissa olösliga problem,där man får en trygghet som ej finns att söka någon annanstans?Det är viktigt i sig eftersom MÅLERIET ÄR VAGT SOM YRKE.& jag upplevde detta i början väldigt mycket,folk kom fram och frågade eller sade,men vad gör du annars då?
 
 

Funderingar

Under tiderna jag hade främst i Göteborg,men även ett år i Malmö och de sex åren i Stockholm tog man till sig allt bra som andra målare sade.Det var många gånger ett stöd och gick egentligen ut på att varje sak var ett led in i nästa -för man blir ju aldrig färdig menar jag? Vare sig med bilderna på sikt eller med livet självt?
 
De grejer där jag har bord med är en gammal historia.Borden i ett stilleben är alltid en central linje där bordet är lika viktigt som ett träd ute i Guds fria natur,på något sätt ett måste i sådana bilder tycker jag.Eller som Arnell alltid pratade om "bordet bär o samlar in"ett slags mitt punkt.Men å andra sidan vill de flesta som köper konst/en tavla alltid i regel ha ett landskap det sitter säkert 70 procent säkert hos folket?
 
För några år sedan sökte jag mig till Skåne där det verkligen är Öppna landskap"som ibland vätter mot havet,o jag blir nästan vild när jag möter såna motiv ute i landet.Brukar köra de där 30--35 milen söderöver varje vår precis när blomningen av äppelträden kommer igång - det är ljuvligt att vara där nere nåra dygn då...Då hinner man plåta en del och även skissa av saker man kanske kan bygga en ny olja/målning på....man har ett uppslag till.