W,Aspenström Kalejdoskåp

Efter det att kriget tagit slut o den värsta chocken över alla bilder som kom i våra tidningar lagt sig,började åter människor att fyllas av "livsoptimismen".och en tro på en bra framtid.En reaktion mot tillgängligheten hör nog till detta femtiotal,kanske Idyllen skulle komma tillbaka? Efter 30,och 40,talets mörker.
 
Werner Aspenströms dikt Mästarlarven visar hur den så kallade nya enkelheten och Idyllen kunde kombineras.Han skrev då den härdikten somfor runt i tidningarna:
 
Jag sträcker mig ut från mitt körsbärsblad
Och spanar mot evigheten.Som är för stor
I dag,alldeles för stor.....
 
Alldeles för blå och Tusenmila
Jag tror jag stannar på mitt lilla
Körsbärsblad - och mäter mina
Gröna körsbärsblad...
 
W,Aspenström fr,1954.

Påminner om varandra.

Tycker jag.Det vill säga T.Tramströmer o målaren Albert Sjöström.Ansiktsformer är
förbluffande lik när man ser foton o teckningar av dessa KulturGrabbar som nu lämnat oss.

C-dur.

Natten lyste vit
Hela staden sluttade
Förbipasserande leenden,
alla log bakom uppfällda kragar.
 
Det var fritt
Och alla frågetecken började sjunga
Guds tillvaro...
så tyckte han.
 
Musiken gjorde sig lös
o gick i yrande snö
Med långa steg..
Allting på vandring mot C-dur
 
En darrande kompass riktad mot C,
En timme ovanför plågorna -
Det var lätt
Alla log bakom uppfällda kragar-
 
T,Tranströmer 2013