Av Olle Olsson Hagalund

Såna här mindre saker gör jag ibland,fastän jag gör den i krita/pasteller som tilltala mig mera.Nu när kritorna är så feta behöver man ej tänka på att det ramlar stoft ned när man ställer dem på kant...det var ett problem förr.

Deltidsjobben 2

För mig var konsten vid den här tiden en "abstrakt rörelse"ja allt var rörelse när man sökte sig fram.Jag tyckte att dessa rörelser hade samklang med människors tankevärld - som jag i dag ser för litet utav? Vi vet att människors
rörelser o tankeförmåga kan färdas vidare under sekler, låta förflytta sig från det gamla för att sen finna en ny tid.&
där denna nya tid åtminstone fick mig..att backa i många avseenden.Var det här det rätta?
 
Det här med konst/måleriet är ändå ett slags utforskande, ett sätt att av egen kraft o egna omdömen försöka få fram bilder/tavlor som en allmänhet kan tycka om,och även kunna köpa hem.Då har man ändå kommit nånstans
med detta arbete som man körde in på redan i slutet av tonåren i Norrköping.Det var fanimej en strävan efter efter
en öppen form,att improvisera i tunga oljefärger,som kan försvinna i en oändlig dröm också? När cirkeln sen efter hand sluter sig vill jag ertappas med att jag var ett naturbarn, som fann mitt måleri i expressionismen.Denna koncentrerade form med mycket starka färger /de har blivit litet mildare /och matchade ramar,där numera köpramarna övertagit de egna beställda - mycket av att jag ej längre kan finna finsnickare som hjälper mig.Men nu
ringer inte skolorna så mycket..vilket jag faktiskt struntar i in på 2018 års kurser.Jag fixar mig bra numera.
 
 

Att deltidsjobba.1

Att ej riktigt kunna försörja sig var nästan lika vanligt på 1980,talet.Många var i efterkrigstidens generation ganska
bra på att fastän de ägnade den mesta tiden åt måleriet/konsten ,och levde helt för detta så klarade de sig ändå genom att undervisa i kurser av olika slag. Själv jobbade jag på KöpmannaInstitutet en tid där jag varvade med att
gå på kontfacket.En mycket trevlig tid med bra kompisar..Man ville ifrån att kallas autodidakt.
 
Mycket naturligtvis för att det skulle låta lite bättre när man kom i utställningarna,och visade alstren.Och frågan är
om inte de bästa killarna var autodidakter i själ o hjärta? Men vid sidan av det här fria jobbet måste man ändå få in mer kosing och då jobbade man med andra sysslor.Vid de flesta sådana arbeten var jag dekoratör på Rosengrens
reklambyrå i huvudstaden.Man började springa på olika utställningar i staden,för att hämta inspration.