Förändringar

Många tycks tro att folk som blir påverkade av tidiga målningar bara apar efter för det är enklast?Men så är det inte kan jag säga - utan jag vet en del oavsett teknik o changer som först vid 40 och 50 års ålder finner sitt rätta uttryckssätt när det gäller att måla finna sin stil egen specifika stil.Se på en sådan som Rune Gustafson gitarrist som blev så påverkad av amrikanen Tal Farlow att jag ställde frågan- "gillar du Tal Farlow"?
 
Vilket han blygsamt erkänner och Rune G,var en av vårt lands bästa musiker/gitarrister under 50 år.Men inte apade han efter amrikanen för det, Rune G,var till o med en betydligt bättre gitarrist än jänkaren.Påverkan är istället bra då man kan komma vidare genom att bli inspirerad av andra som det gått bra för inom sitt område.Såvitt jag förstår är det en tillgång att bara få idén om att titta närmare på andras saker,och från en viss distans vänta ut de drag man till slut gör själv i uppbyggandet,framställningen av en bild ett motiv....som kan bli riktigt bra...

Kanske påverkan?

Åren 1990--95 började jag ändra mitt måleri märkbart jag börjar här lägga på skikt på skikt av färgen på alltflera dukar,som jag senare var övertygad om var rätt väg att gå.Efter en ganska lång tid märker jag att målningarna blir allt mer nyanserade - och det följde litet brutna toner med sättet att måla tyckte jag.
 
Lindahl o andra menade att jag hade haft en stortvätt, något jag tycker låter märkligt.Spänningar och jämvikt uppstod och man kan ej komma från jag var väldigt intresserad av västkustkillarna vid tiden kring 90,talet.Var ofta ute på Valand o muséet och tittar eftersom de flesta av dessa konstnärer är döda.Sprang ofta på auktionerna i Götet och i Stockholm trots jag ej hade råd ropa in någonting,men bara atmosfären var himmelskt intressant.En av de jag fäster mig vid direkt var Karl Isaksson Stockholmaren som vi kallade honom.