Morgon

Kaffekokarn på förstukvist
puttrar vid spritblå låga-
huset sover änn en frist
herrn är ensam allena.....
 
Tar sen sitt kaffe i sin fåtölj
tänder på cigaretten,
samlar pappren i sin portfölj
 
Tittar sen till sin trädgård
en liten liten titt -
gör sen ett snitt
 
Sen till stranden o sin berså
han slår sig ned att skriva-
om hav & sol och böljor blå..
 
På något sätt har jag svårt tro att det är A,Strindberg som skrivit detta? Jag menar en ständigt "skrivande man"och så konstnärligt begåvad.När jag först tänder på Strindberg var i boken Röda Rummet, och har följt hans dramer följt hans dramatik genom åren. Men dikterna är magra, tillbakavisande på något sätt jag inte kan förstå?Visserligen är Hemsöborna något helt annat ett drama i skärgårdsmiljö jag gillar,men ändå så långt ifrån?Så långt ifrån hans många klassiker?Samma upplevelser får jag i dikten Visa han skriver 1902 och Sagor året därefter. Men även genier kan snubbla över normal skrivklåda - att ej få fram sitt allra bästa om han har en dålig dag?Att han kunde vara så plötligt mänsklig han August Strindberg? Eller var detta hans mening....?
 

Saknad.

Allena är jag
Men ej förtvivlad-
Hon kom aldrig...
 
Jag dröjer kvar
vid kösbordet-
med gula tulpaner.
 
Du obekante läsare
som gläder mig-
med nyfikenhet.
 
Det är hos Dig
blommorna ska va
intill nästa da....
 
Allena är jag
men inte bitter-
Du,min gemenskap.
 
Veckorna bara flyter på
i all oändlighet,
ska de vara så?
 
Ja jag har konsten
att förhålla mig till..
om jag bara vill.....
 
Såå ha en bra dag
i stunden---
som underlättar saknaden.
 
Allena är jag.