26 juni 2012

Porträtt

Teckningar

 
Självporträtt Munch
 
 
Den första bilden med porträtt kom jag i kontakt med vädigt tidigt där i Norrköping - det var hemma hos Handell jag fick se det "grafiska bladet av Munch", ett självporträtt av målaren som numera anses klassiskt i sin svartvita skepnad. Men i de flesta porträtten finns en paradoxal spänning mellan individen(modellen)och det allmängiltiga.
Speciellt när det är utfört i en oljemålning- eller akvarell, eller krita. För i detta möte ryms frågor som rör vårt egna jag - för man frågar sig alltid "Vem ser vem?"Och förresten, är den sanna bilden identisk med spegelbilden, med människan konstnären avbildat på sitt eget sätt med sin egen stil?
 
Men man kan även säga som skulptören Alberto Giacometti; "Äventyret,det stora äventyret att var dag se något nytt dyka upp i ett och samma ansikte - det är större än någon resa jorden runt"/slut citat/ För i de flesta porträtt oavsett teknik finns en oerhörd spänning och ett naturligt möte med åskådaren som konstnären gjort möjligt genom sitt hantverk och gedigna kunnande helt enkelt. Sedan är det en annan sak att jag ej gillar se porträtten i våra hem i den mån de nu förekommer - utan dessa skall stanna på Kungliga slottet - eller i riksdagshuset där det sitter en massa porträtt på tidiga politiker där kan de kanske passa bättre. Även har jag sett dem i överklassens boningar de stunder jag varit på ett kort besök - men dom är ju /tycker dom/i en klass för sig?