Skattkista

Bud Powell


Efter en längre tids sökande fick jag i går hem paketet med "odödlig pianojazz"av den geniale Bud Powell. Sitter i skrivande stund och lyssnar på en av CD,plattorna med triomusiken från Paristiden 57 - 1961. Straxt efter sitt besök där kom han till Stockholm för ett gästspel med en svensk trio- ja kompet var svenskt.

Den kvällen på stället Gyllene cirkeln glömmer jag aldrig - kvällens musik spelades in & den finns i gömmorna. Sune Spångberg trummor och på kontrabas Torbjörn Hultcrantz. Man märkte på de svenska musikerna att detta var något alldeles särkilt få kompa en av jazzens främsta pianister. Ja Bud Powells musik är en bedövande upplevelse på dom här sidorna från Paris. Det skrevs en del om hans sista besök där 1963 och att Sinatra dök upp på klubben och erbjöd Powell sponsra en skiva där han ville han skulle göra en inspelning med Duke Ellingtonmusik. Sinatra höll ej tillbaks sitt smicker över Powells pianospel utan kallade honom ett geni. Och visst håller jag med sångaren.

Filmen Round Midnight som i stort bygger på pianosnillets liv, hans livsöde som var väldigt tråkigt - kom ut strax efter den här tiden. Och nu så här litet senare kan den som är intresserad lyssna på hela sju CD fint packade i en vinröd liten box med ett häfte med texter till.Det kan vi tacka Powells skyddsängel för som tog hand om honom de här åren utanför USAs domäner. Den killen hette Francis Paudras och var inbiten Fransman förstås. Han lär ha spelat in Powell på en egen bandspelare även i hemmiljön? Men där hör vi bara ett piano ont om plats i en tvåa. Nåja ska ej bli långrandig här men det bästa är trion under åren i Paris 1957 till 1961 som är "storartade stunder bortom alla trender"Powell avlider 1966 i New York helt utbränd endast 42 år gammal.

Men


Duke Ellington



Frank Sinatras önskan där i Paris den gången fanns redan på platta - inte med Bud Powell men med hans bäste vän Thelonious Monk som även spelade piano fastän på ett helt annat sätt, det är med musiker som med måleriet alla har sin stil, sitt sätt att framföra musiken. Denna skiva gjordes på vinyl & kom ut i handeln 1956 spelas in året innan 1955 - och jag måste tillstå och få tycka att denne Sinatra med sina blå ögon hade rätt i valet. Skivan är en fullträff där denne egensinnige Monk spelar Ellingtonlåtar så man nästan "går i taket".

Eller vad sägs om stycken som Caravan - Solitud- Mood Indigo -Black and tan Fantasy - Sophisticated Lady och It dont mean a thing ? Med komp som Oscar Pettiford och trummisen(förste bopkillen)Kanny Clarke.Enda rescension jag läst som brinner upp? Säg mig vänner vad skulle våra liv varit förutan......musiken? (jazzen)?Tänk att livet kan vara så barmhärtigt, jag menar trots allt runt omkring? Förresten har jag undrat, visste inte Sinatra att den här skivan fanns när den gavs ut åtta år innan han gästade Paris jazzklubbar?

När?

Förstumma mej kvar
och håll käften,
i ditt hopsamlade mörker.
Jag hör att du alltjämt
stormar fram ordlös-
med ord utan mening?
Jag hör i orden att Du
anstränger Dig pappskalle-
men jag samlar mig nu
inför 2014 då du måste väck,
bort från det dukade bordet-
som så många sitter vid....
Kan man be om denna hjälp
till självömkan-självkritik?
När ska det gå upp ett ljus,
i detta påtvingade gratisljus?
När ska du och dina vänner
förstå det "svenska folket"?

Till stadsministern