Vår egen Hilding 3

Senare kom en tid då målaren helt fastnade i vår svenska kust,i mitten av 1900 då hade han redan blivit en känd figur bland potentaterna i riket,och kom att åter ta upp porträtten vilket några år legat nere.Och även porträtten blir unika självbilder för stilen är ej särskilt lämpad för just avbildningar,men det höll aldrig Linnqvist med om sägs det?
 
Mycket till att detta togs upp var att i och med kändisskapet började folk ringa och ville beställa porträtten,en uppburen konstnärs heder är att "vilja göra människor nöjda"så då fick det bara bli så för hans del.Sedan kom en fin utnämning han blev professor vid den konstakademi han lämnat tidigare i förbannelser..revanch kallas ibland såna ställningstaganden o utnämningar gott folk.Men Linnqvists tavlor gick allra bäst på de auktioner som senare inträffade i våra större städer,som huvudstan,Göteborg,och lilla Malmö stad längst ned där.....
 
För här kunde folket pressa prisbilden rejält på vad en oljemålning annars kostade ute på marknaden.Här har jag själv haft nåra bra objekt på gång - men inte av Linnqvist förstås de ligger alldeles för högt.Jag nöjer med pengar kring 8,000 svenska - eller ibland uppåt 20,000 svenska mynt o då får man tag i små saker av Schiöler o andra.bra gossar,en del roar sig med att ragga upp vissa målningar på auktioner o sedan försöka avyttra dem med ett påslag

Sagoberättare Hilding.2

Går vi utanför våra gränser hittade jag fransmannen H,Rousseau som påminner i namn om en annan fransos.Han var en skicklig drabant att leka fram barnsliga bilder,och han var lika skicklig som vår egen fader?Men om jag fick välja fritt mellan en tavla av Linnqvist och Rousseau så tog jag direkt Svenskens...
 
Linnqvists produktion under första halvan av 1900,talet var omfattande.Ofta lät folk kalla honom som en färgdiktare en lyriker eller just en sagoberättare i färger.Han lämnade i vrede konstakademin i ren protest,o han hade modet att göra det som ingen annan.Friheten i jobbet satte han väldigt högt,och det vittnar om att han tog allvarligt på sitt måleri,vilket ej alla gjorde vid den här tiden i ett växande Sverige efter all fattigdom o all utvandring.
 
Hans glädje i tavlorna växte sig allt starkare och Linnqvist fick ställa ut på allt bättre gallerier.De gamla motiven från ett svunnet Stockholm är tycker jag än i dag gudomliga små mästerverk till höga priser.Och var yttrade han själv ofta höjdpunkter i produktionen,och varvas med allt han har runt omkring sig i Stockholm.Exempelvis alla målningar från Gamla stan där en Bellman dragit omkring i de gamla husen - en tid jag missade förstås.

Mästaren Linnqvist.1

En målare jag beundrat sen tonåren är ju han farbroder Hilding Linnqvist.De flesta av hans tavlor har jag tyvärr fått se på muséerna,som jag berättade en del om under gårdagen.Och det är inget fel i det de flesta av oss människor får stå ut med detta,men vad jag menar är att man önskar(observera önskar)få se dem privat hemma hos någon konstmänniska.? I andra fall har jag lyckats bra med att se investmålningar hemma hos folk.
 
Nåja,denne Linnqvist är en portalfigur i svensk konst o var stilmässigt en naivist.Som är en konst som strävar efter rent barnsliga motiv/uttryck utan hänsyn till perspektiv o proportioner,borta är plötsligt alla regler som finns i andra Ismer.Det vill säga komposition - rumsbildning o anatomin.Men denna stilen kan vara rik ändå..på detaljer och så målade Linnqvist i stort sett hela livet.Stänk av allmogekonst finns ibland,men inget är exakt återgivet.