Efter det att kriget tagit slut o den värsta chocken över alla bilder som kom i våra tidningar lagt sig,började åter människor att fyllas av "livsoptimismen".och en tro på en bra framtid.En reaktion mot tillgängligheten hör nog till detta femtiotal,kanske Idyllen skulle komma tillbaka? Efter 30,och 40,talets mörker.

 

Werner Aspenströms dikt Mästarlarven visar hur den så kallade nya enkelheten och Idyllen kunde kombineras.Han skrev då den härdikten somfor runt i tidningarna:

 

Jag sträcker mig ut från mitt körsbärsblad

Och spanar mot evigheten.Som är för stor

I dag,alldeles för stor.....

 

Alldeles för blå och Tusenmila

Jag tror jag stannar på mitt lilla

Körsbärsblad - och mäter mina

Gröna körsbärsblad...

 

W,Aspenström fr,1954.