Mot terrassen stänkte skummet.

medan en skymning tilltog,,

 

med bländvit sand där

vindar avtog på kvällen

 

I ett obeskrivligt juniland

blev jag själv vågen,

 

Av en Gudom,som jag ej känner

blev min ringhet förd o förlorad-

 

Bröstet häver än,och pulsen bränner

Ja,bländad är jag o mina läppar är stumma.

 

Det är vallfart o ett mysterium-

jaa,det ljud som trängde in..

 

I mitt öra ville ingen höra

men jag lyssnade noga.

 

Och fann dunkla källor

som blev min förklaring-

 

Johannes Edfeldt 1904