Jag vet var spindlarna spänna

sitt nät i vassen,

och över vattnet.

 

Den skummaste dager

dallrar ännu kring blommande ljung,

där jag räknat bäckarna.

 

Jag har sett däggdjuren jaga

i grumliga vatten -

under lösa gungande tuvor.

 

Och de gula vassarna.

med sina långa spret-

vid gräsets flätade täcke.

 

Jag vet alla vågor.

för allt detta vatten,

där bäckarna mumla.

 

Så under böljande lövverk

myllrar det av maskvitt,

som väntar sitt växande.

 

Jag blev väckt av liv

som ständigt larmar,

vaknat i vårens armar.

 

Dan Andersson 1930