Nånstans finns han ännu kvar.

och blir påmind vid varje musébesök

 

Som luftburna strömmar

dyker han målaren alltid upp.

 

Som åter fångar mitt intresse-

och det blir åter ett starkt minne.

 

Nåt liknande finns ej i dag

utan numera bara scabloner.

 

Övergivenheten av det gamla

har verkligen riktigt satt sig.

 

Och man kan inte utesluta,

utan att sakna någonting?

 

Trots livets vana vid paradoxer

kan vi bara längta tillbaka till något?

 

Någonting som ändå har funnits

i den stora ordningen i konsten.

 

Grosshandlaren,den icke skolade

finns ej längre bland oss...

 

Annat än i våra starka minnen

av en särling,en fullfjädrad målare i vår tid

 

he