Mellan åren 1954 - och 2004 diktade Nobelpristagaren Tomas Tranströmer väldigt mycket.Bonniers gav ut en tjock pocketbok med hans diktning under den här tiden för några år sedan. Jag har det erkänner jag,haft litet svårt för Tranströmer - jag har icke alltid kunnat ta till mig hans tänkande,och hans lyrik på ett bra sätt.Men efter hand så kommer jag ändå in i hans "tänkande hans skrivande"det är som med allt annat faktiskt..

 

Preludium.

 

Uppvaknandet från drömmen.

fri från krävande virvlar,

så är jag en resenär i en grön zon.

 

Tingen flammar upp.Han förnimmer

mer i sin position,de mäktiga systemen

i en underjordiskt svängande av lampor.

 

Men,ovan jord står ett tropiskt flöde i grönskan.

Med lyfta armar,lyssnande.Till rythmen från ett

osynligt pumpverk.Och han sjunker mot sommaren.

 

Så hejdas den här lodräta färden genom ögonblickets

vingar - beredda till vila i fiskgjusens strömmande vatten.

Bronsålderns,fredlösa ton hänger över det bottenlösa.

 

T,Tranströmer 1954