Jag har alltid försökt utgå från nån slags grund inom det här med målandet,och den konst jag mött.Jag menar konst som inte är i första hand föreställande - sysslar med nåt slags estetisk form eller som många säger/skriver ren form kan väl kanske benämnas som surrealismen? Surrealism som är rena drömmar,en fantasivärld många tycker så mycket om...och där gruppen i Halmstad efter 30 år nådde framgångar till slut.

 

Föregångare inom nationell konst med El Greco,Millet - A,Breton med flera hade ju tagit första steget inom denna riktning som formades åren kring 1920 -22 o utgav tidningen Littéarature vari Surrealismen hade sin grundsyn.Så uppträdde denna stilart för oss människor utanför dessa händelser,där hemlösa intellektuella,pacifister och revoltionära typer angav vägen i ett brinnande Europa.Där kom sen Dadaismena förnekelser på skam,tillvarons banrutt-förklaring där Dada spottade världen i ansiktet,,men ordet Dada fastnade för gott i medvetandet.