Tider går

men,Hills konst består.

 

Detta friska måleri,

straxt innan sammanbrottet.

 

Men vännen,

även där vid skönhetens gräns..

 

Gör det ont,mycket ont.

att nu se Hilla ljusa landskap.

 

Vi efterlevande vet numera-

vad Du betydde som konstnär.Människa.

 

Din ofördärvade blick under plommonstopen-

är det ljus, som tillfälligt infinner sig i anden.

 

Bara denna tillfälliga visit på min blogg,

gör mej så innerligt glad...herr Hill.

 

HE