Luktar inte alltid så illa,var rubriken på en recension av skådisen Tommy Berggrens tjocka självbiografi som nu finns på bokhandelsdiskarna o naturligtvis på Nätet.Där han berättar delar ur sitt "rika liv"och kvinnorna.Om sitt konstnärliga skeende tillsamman med ikonen Ingemar Bergman som de flesta känner till.....

 

Jag gillar dem båda fastän Tommys klassresa intresserar en arbetargrabb mycket mera,han beskriver ju faktiskt hur vi hade det i början av 1900,talets fattigdom och hur taskigt arbetarfolket bodde i städer o ute på landet.Hur en familje far sörjde för en stor barnaskara,preventiv medlen fanns ju inte från en början.Tommys arbetarhem var mer politiskt starkt än det vi andra växte upp i åren framåt 70,talet...Sen en dag knallade Tommy in på Kungliga Dramatiska teatern i Stockholm - där mötte han Ingemar Bergman så sedan var hans liv förändrat.

 

Och jag menar "trots att han växer upp i en Röd sossemylla"med majtalen,o politisk agitation vi ej har i dag,kom han som vuxen man att bli en opolitisk person och en jättebra skådis i en rad lysande filmer.Eftersom jag brukar läsa vissa biografier(beror på vilka dom är)så är detta en bok..jag straxt har i bokhyllan här hemma.En av dem är Elvira Madigan och Joe Hill..men bäst är faktiskt Kvarteret Korpen om vårt 40,tal under kriget - den gillade Bergman så mycket att han själv hade den i sin samling - "Faen sa Bergman,kunde du ej gjort den filmen me mig".