Har så många olika temperament som kan skymta bakom det fria spelet med orden.Här kan var och en själv välja diktens tyngd,eller hämta sina sina egna speciella valmöjligheter.Det rikt fasetterande urvalet sätter gränserna för denna ensamhetens konst. Tja,här är bannemig lika ensamt som inom konsten/måleriet.

 

Nu Svindlande.

 

Hur ska de levande tala,

till de levande som de älskar?

 

Vilka ord ska de använda,

när de ej kan svara på frågorna?

 

Och,vad är det som bör sägas

I vilken färg kan det skildras?

 

Nej inga jämförelser tack,

Då de bofasta aldrig kan se verkligheten.

 

Därmed stå vi där alla som frågetecken,

Inte räddade,men så skärrade.

 

Och finns det någon som kan säga något,

Ingen o tystnaden lägger sig still.

 

Och nu min älskade med blåa ögon,

skall jag berätta för dig vad jag innerst vill....