Utan tron.

Men den andra boken ägnar Ahlberg åt tre svenskar jag läst om,och då blir det mer kickar för de skriver på mitt eget lilla språk,rikssvenskan.Man  slipper sitta o översätta andra språk o då blir allting både lättare och till ock med intressantare förstås.Jag tänker på en man som sällan ger mig lugn...Pär Lagerkvist.De andra är Hasse Larsson och Verner von Heidenstam, så det är inga duvungar vi har med att göra i texterna.
 
Eftersom Lagerkvist drabbat mig mest håller jag mig till honom.och då gäller det det "religiösa prblemet"hos denne diktare/författare.Han skriver bland annat:Runt omkring mig ligger evigheten,runt omkring mig tiger Du still.Vad är stort o vad är viktigare än att finna i denna evighet?Vidare All ömhet,allt är smekt i dina händer,Herren utplånar fjärran stränder.Allt är så nära,o allt är långt ifrån.Allt är givet människan som lån............
 
Vart ting är ett av tingen,
som evigheten rör-
osynlig i syskonringen
vår kärlek den tillhör---
 
Kan man egentligen skriva det vackrare? I denna dikt behöver man ej va rädd att komma vidare,där kärleken dominerar som i så många andra fall? Man kan stanna där länge efter sista raden Kärlek den tillhör?Ahlberg plockar fram det betydande denne Lagerkvist publicerade den här tiden - och texten är tidlös.

Kommentera här: