Men det bästa var egentligen att dessa kraftfulla målare/konstnärer var sammansatta med våra proletärmålare i en humanistisk hållning jag gillade så mycket.Där det primitiva kunde skådas i alltflera tavlor som hängdes i offentliga livsrum i våra städer.Där fanns bannemig en vitalitet man knappast kunde se på andra håll i andra stilar.

 

Det abstraka däremot kom slutligen som en syntes av just surrealismen.Och fick sitt riktiga genomslag i början av mitt kära 1900,tal i New York om jag minns rätt - på det ädla 50,talet då jazzen var som bäst..Det var Pollock och Willem som utvecklade sina alster på bästa sätt och hade framgångar kan man säga.Vi hade fina grabbar även på hemmaplan men de ska jag återkomma till senare...eller på söndagen?