Fylllde för det mesta Setterlinds diktning.Och det hände att ljuset blev för överväldigande,precis som jag kan tycka när jag målar - som i dag när ljuset vill skina in på arbetsplatsen.Setterlind diktade så här; "att leva i glädje är att gå klädd i sol...Så går gasellen på berget där ljuset bor".Men ingen som noga läser hans dikter kan säga,att han ej även sökte tryggheten,ty han diktaren om någon måste ha sin trygghet.För att kunna skapa..

 

Mellan 1948 - 1991 kunde ingen undgå att märka att priset var högt.Här snackade vi ej om berget o gasellen utan om de "evigt svåra backar"som leder många utav oss utför branten,mot död,förvirring,och sjukdomar.Det gällde inte minst böckerna han skrev från 1950,talets början - som Poeternas Himmel - Hjärtat o trafiken - och inte minst den underbara romanen "Alexandrine"med dess dikter o anteckningar o fragment,där han kastades mellan hopp och förtvivlan.Bo Setterlind denne blonde poet lekte alltid i sanden,intill havet o fortsatte provocera folket.I dag bara saknad,efter att skåda honom sitta där och läsa några nya dikter..från den scen som alltid var hans.........