Vi har genom åren haft många duktiga målare,men för att en stund ägna två av dem litet mer ytrymme så börjar jag med Karl Isakson.I sin tid mellan åren  1898 till 1922 var han en okänd konstkille - och mycket beroende på att han i hela sitt vuxna liv bodde i Danmark Köpenhamn.Som ung i vår huvudstad tröttnade han snabbt på den uppskruvade nationella självkänslan som han aldrig lyckades komma bort från.Konflikten med Norge  hade bidragit till  allt flyttande o alla onöiga uppbrott för den unge Isakson,,därför stannar han i Köpenhamn.

 

Där på de danska öarna fann han sin glädje o kunde utvecklas som målare,mest på Bornholm o Christiansö med sina skimrande ljus och den fria rymden.Och han nådde efter några år en stark position jämförbar med dansken E, 

Weies.Så vid Isaksons död 1922 arrangerade Danska statens  mus`eum för konst en stor minnesutställning.Som senare flyttades till Sverige o konsthallen där.Tänk att så mycket hände innan jag kom till livet,och som man bara fått läsa om när historien(konsthistorien)berättar detta i sina upplagor för kommande generayioner.

 

Efter att ha följt denne Isakson i ungefär 60 år så är denne konstnär(var)ett fenomen.Ja av två skäl - dels att han under sitt liv var praktiskt taget okänd för massorna.Dels därför han envisades med att alltid "måla stora dukar"med religiösa teman i stilleben,landskapen,och som han kallade det aktstudier.Innan han blev långvarigt sjuk o ryktes bort alldeles för tidigt. Hans övningsstycken som så ofta blev mästerverk räknas än i dag som det finaste vi har från epoken i tidigt 1900,tal som min blogg mestadels handlar om,fastän det kommer in litet annat ibland.