Så kom äntligen boken Slutförbannelser i min postlåda.Den gavs ut 1977 på Nordstedts förlag - som jag sökt så länge.Men bättre sent..än aldrig som det heter.Den sändes till mig från Elsa Gravesällskapet i Skåne,och jag ska nu lägga in den första dikten ur denna Förbannelse och den heter Högfärdssamhället:

 

Om lusten att skada

varandra är universell

hur kommer det sig

att jag ensam

Äger lusten?

starkt ihållande,

att skada skadan?

 

Eller,är vi många

om den lusten

som tror att

vi går omkring ensamma?

 

Och inte kan låta bli

att skada skadan-

Nu vet jag inte längre

om det är bra

eller fult-

att sparka på andras bilar?

Göra nidvisor

åt vår kärnkraft?