Den lilla arten

av människa en gång-

där stod de och

ville få igång en sång.

 

Leenden o flacka blickar

med Lussekläder på,

det var ju snart advent,

så alla måste gå.

 

Den lilla arten människa

som ylade en stund..

öppnade nu sin famn,

bortom den mörka lund.

 

Med stort hår

och upprätt gång-

kom ännu ett leende,

när de var på språng.