Nästan allt Göransson får fram mellan åren 1935 till 40 är övermålningar. Hela tiden att förbättra eller friska upp gamla bilder/målningar. Att måla över gamla dukar hade inte alltid med brist på material att skaffa, han hade hela tiden det underliggande motivet som en klar utgångspunkt för den nya bilden. Det ser man i modellerna Adam och Eva och enligt kritiker ett behov att med färgen "fördriva den konventionella formen". Att så att säga ha den formen som en bas för den nya målningen.

En del av de här tyckarna från 40-talet ansåg att det var "olyckliga experiment" vilket de senare fått ångra om de nu är i livet - för Åke Göransson handlade det om "nödvändiga slutgiltiga begrepp"inom konsthantverket. Han gjorde dem med känsla och man kunde ana hans förtjusning över att få liva upp de gamla modellerna som ropat efter mera färg.Adam har fått sin hemvist på Moderna Museet där även Eva skall finnas.
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress