Kaffekokarn på förstukvist

puttrar vid spritblå låga-

huset sover änn en frist

herrn är ensam allena.....

 

Tar sen sitt kaffe i sin fåtölj

tänder på cigaretten,

samlar pappren i sin portfölj

 

Tittar sen till sin trädgård

en liten liten titt -

gör sen ett snitt

 

Sen till stranden o sin berså

han slår sig ned att skriva-

om hav & sol och böljor blå..

 

På något sätt har jag svårt tro att det är A,Strindberg som skrivit detta? Jag menar en ständigt "skrivande man"och så konstnärligt begåvad.När jag först tänder på Strindberg var i boken Röda Rummet, och har följt hans dramer följt hans dramatik genom åren. Men dikterna är magra, tillbakavisande på något sätt jag inte kan förstå?Visserligen är Hemsöborna något helt annat ett drama i skärgårdsmiljö jag gillar,men ändå så långt ifrån?Så långt ifrån hans många klassiker?Samma upplevelser får jag i dikten Visa han skriver 1902 och Sagor året därefter. Men även genier kan snubbla över normal skrivklåda - att ej få fram sitt allra bästa om han har en dålig dag?Att han kunde vara så plötligt mänsklig han August Strindberg? Eller var detta hans mening....?