Hos denne Skager fanns stora mått av självkritik man sällan möter hos bildmakare.Många målningar förstördes bara i ögonblick av desperation o förbannelser.Hos denne man kunde man om dagen var god påminnas om Cézanne, och döderhultarn en medfödd känsla för matrielet. Samma intensiva känsla hade Aguéli och de där storfräsarna man beundrar.Och när Skager ibland snackade om sina konstnärer lät det alltid ofta som om dessa vore hans samtida, också ett sätt att få skjuts på sina grejor i ateljén?

 

Men det bästa med Skager var ändå att han tillhörde Göteborg och västkusten.Han hörde hemma i den Göteborgska traditionen med allt vi haft där under hela 1900.talet.Han var även en god skribent med bitska egna kommentarer om något inte passade honom.För när skapandet ej fungerade satte han sig bara vid skrivmaskinen en stund det fanns inga datorer vid den här tiden,då hade Skager fått ut sina kåserier mycket snabbare.Han berättade om konsten sedan 40,talet och fram till året 1997 vid hans död med de inblickar han hade av svensk konst.Född 1920 i Skövde o han jobbade i den koloristiska traditionen som det ankommer en Göteborgare.