Visan

Moder sol strör sitt röda guld.
över oss och det gröna landskapet.
 
Också vi engång blir mull,
du min hjärtligt kära..
 
Skördetid är förbi
och kommer så nära.
 
Ekot hörs i skogen-
bara du stannar o lyssnar.
 
Alltifrån söder
vännen min..
 
Skogen stå nu röd
bort där vi oss nämna?
 
Solen strör sitt guld.
över oss i det gröna landskapet.
 
Vinden är densamma
en andlig repitition kanske?
 
 

Kommentera här: