Minnen lever.

Men vi hade ändå tid
med de nya projekten.
 
Så länge vi fick ha kvar
de bästa musikerna..
 
Som fortsatte utveckla musiken,
i den jordiska tyngden för oss.
 
Även om vi lärde av naturen-
så fanns ännu mer lära sig här?
 
Ensamheten lämnade aldrig Jan
Johansson - men den har nu lämnat mig-
 
Hans skivor lämnar så oerhört mycket,
och ger mina minnen ett lyft inför allt.
 
Ibland kan jag tycka han står intill mig-
med sin långa gestalt o sitt sneda leende.
 
Ibland,när jag tagit en halvtmma,
med hans musik,avrundar jag me Visa Från Utanmyra

Kommentera här: