I en bok av Setterlind:

Hittar jag följande:
 
Stillheten höstens brytning
fann jag längst in i min skog-
En uppenbar lycka..
 
På avstånd hörde jag
gåtfull musik som gör
promenaden till en ren njutning.
 
På kvällen sjunger korparna.
det lyser av kärlek i  olika riktningar,
där jag nu går................
 
Min önskan är att alltid vara på färd-
där ute i storslagenhetens tempel,
känner jag mig ändå hemma..
 
För mig är just dikten ett guldsnitt,
där jag lovsjunger Guden -
livets slut ha ett annat mönster?
 
Nattens portar stå öppna.
i en komisk aktning,
för seklers lovsånger.

Kommentera här: