Vi vet att det är olika sätt vi kan skåda en tavla, det finns ingen absolut verklighet i den.Alla upplever en tavla olika

det har jag verkligen fått uppleva i många år.Ty inom läran om "varseblivning" uttrycker man saken så att det individuella seendet begränsas. Av de egna referensramarna,man ser vad man vill se helt enkelt. Om man tittar på en målare när han jobbar med ett gult sädesfält,så ser han det med andra ögon än bonden här ute..grannen.

 

Så om det gula fältet är fullt av maskrosor tycker bonden det är fult - men om det är raps på ängen tycker bonden

det är mycket vackert? Jag uppfattar o upplever detta gula som en färg bara utan koppling till näring och meningen

så allt är beroende av hur gestaltningen styr människors seende i konsten/måleriet.Då är det faen så mycket lättare,att uppfatta en mångfald av kor i en hage än att visuellt sammanföra en enda gris--och en höna?