Folk hetsar mot kvarngubben.
för mossan på kvarnhjulen-
förfallets grönska menar de.
Men gubben låter dem hållas.
jag vilar ju strarxt i min tilltänkta grav,
och varje släktled ha sin mossa.
Som är lönlöst försvara.
som varje nytt släktled-
på vår gemensamma bana.
Med blindhet bakåt.
och varglik tystnad framåt,
slutar allting efter hand.
Mot hatet som vänt framåt.
där livet alltid varit,,,
innan dödsdomen kom.
Han tänkte: mossa på ett kvarnhjul.
av furuträ är en bitter tolkning-
men,så enkel att hålla sig till.
Så ett alldeles mossfritt vattenhjul,
torkar fortare under en sommar-
och ger tystnaden andra tankar?
Den saktmodige gubben
får till slut sin längtande rätt,
där folk slutade att hetsa.
H,Martinsson 30,tal.