Jag gillar även Skulptur men har ej alls följt detta så intensivt som måleriet,och det har sina förklariingar.I Stockholm finns ett stort antal gyllene skulpturer och den jag "stannar upp för"när jag passerar Skeppsbron är ju Carl Milles konstverk Sjöguden.Den har allt en skulptur ska ha tycker jag personligen.Formen,rörelsen,lagom storlek..sokeln är precis o som bär upp Sjöguden på ett makalöst sätt.Bara de stora ringarna i järn på två av sidorna är grymma passande inslag av mäster Milles....den skulle jag vilja ha i min trädgård.
 
Den är även placerad centralt där på Skeppsbron innan man travar in i Gamla Stan..de smutsgula husen med gröna plåttak lyfter sig i horisonten bakom Guden.Ett förbaskat bra val den gången av kulturfolket i staden,som annars brukar hitta på hisnande dumheter åtminstone de sista åren från ett 1970,tal.
 
Och de olika stilskiften som finns i måleriet under 1900,talet har ingen motsvarighet alls om vi jämför konstarterna med varandra.Skulptörens näsa är den att matrialet är tungt o svårjobbat.Mycket mera tidsödande innan allt tar sin form - och tidsperspektivet ett helt annat givetvis,och en skulptör är alldeles förbannat mer beroende utav offentliga
uppdrag än en målare.Som kan pytsa iväg en olja...på en dag om han är i ekonomisk kris.Skillnad det.Skulptörer måste anpassa sig till vad "marknaden bjuder"Vi med målandet kommer aldrig ha dessa bekymmer.
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress