Dikt.

Som ett nät av svarta vävar
hänga trädens sura grenar,
i den tysta mars-natten.
 
Sjunga sakta det vi beakta-
och svävar ur däldens snår,
suset av en källas vatten.
 
Mot skylös bakgrund
stå bokarna i parad,
i vindlös stillhet till.
 
Av blekrött ljus
smyger jag omkring så tyst-
och finner slingor o kvist.
 
he

Kommentera här: