Amelins blomstertavlor var aldrig likgiltiga arbeten,och från den där dagen på Avenyns skyltning har jag älskat hans blomstertavlor.Även om många senare kom till av ren rutin o det låter i själva verket inte så. bra.För de bästa av dem är praktfulla grejer,precis som skulle såna motiv "verkligen gynna Amelins färglyrik"?

 

Sedan gillade han inte att måla såna motiv har han senare berättat.Men på något sätt är de där dukarna med blommor rena monumenten o han bygger upp dem med penselskrift som kan påminna om en känd Holländare som ofta målade stora solrosor och gula sädesfält.Men å andra sidan är Amelins blommor inga speglar heller mot den blå himmelen.Hur det än är med den saken har det genom åren kommit fram att just de där blomtertavlorna fick sån populäritet att det blev till många förfalskningar,o polisärenden som oäkta måleri.

 

Det gick så långt att Amelin efter ett 1970,tal ej tog med nåra stilleben av blommor,och att han gav sin mor en stor blomstertavla på dödsbädden.Den finns kvar på sjukhuset där modern dog år 1940,och sonen hämtade aldrig hem tavlan vilket sjukhuset tog som en gåva av Amelin som vårdat modern fram till sin död.