Ingen skyddad värld

straxt bakom väggen-

börjar larmet.

 

Med skratt o klirr

klockorna dånar.

av sinnesrubbade.

 

Därifrån o tvärs genom väggen

in i den klara ateljén,får varje faktum

och penseln riktigt stadig.

 

Det gör ont att gå genom väggar.

men ibland är det nödvändigt-

världen är en,Men väggar

 

Det blir som en bön till det tomma

och detta tomma vänder ansiktet till oss

o viskar,jag är inte tom jag är öppen

 

Tomas Tranströmer 1954..55