Jag Inge Schiöler rörde mig

som en helt fri man-

bland svenskarna,

 

Jag skämtade,men icke om färgen-

läste aviserna,reste litet,

men,jag ledde inte andra.

 

Mötte de andra konstnärerna.

Mestadels på gallerierna i städerna,

men saknade dem i övrigt inte.

 

Jag drog ut på kobbarna tidigt.

För att slippa stress och press..

från vissa journalister.

 

Jag ville alltid "stångas med tystnaden".

Arbetsstugan var mycket liten,

och tämligen illa sliten.

 

Jag föberedde mig tidigt för

friluftsmåleriet som mobben kallade det,

jaa livet var ämnat så för mig.

 

Jag trivs vid havet o de branta klipporna.

där finns det ro och ett stort lugn-

och ett märkvärdigt sipprande ljus.