Det var jordfästning.

och jag kunde känna

att vännen Alf

 

Läste mina tankar.

bättre än jag själv.

 

Orgeln på läktaren mullrade,

gropen var klar i solgasset-

jag kramar hårt min kastbukett..

 

Min väns röst höll till

på minuters baksida.

 

Kaffet i församlingshemmet

och okända gäster intill,

blev slutet o ett adjö.....

 

I stillhet,där vi genomskådades

av alla mörkklädda gamla vänner.

 

Sen gick jag de tre kilometerna hem

och tänkte på döden...som befriar oss.