I början av juni.

Det var jordfästning.
och jag kunde känna
att vännen Alf
 
Läste mina tankar.
bättre än jag själv.
 
Orgeln på läktaren mullrade,
gropen var klar i solgasset-
jag kramar hårt min kastbukett..
 
Min väns röst höll till
på minuters baksida.
 
Kaffet i församlingshemmet
och okända gäster intill,
blev slutet o ett adjö.....
 
I stillhet,där vi genomskådades
av alla mörkklädda gamla vänner.
 
Sen gick jag de tre kilometerna hem
och tänkte på döden...som befriar oss.

Kommentera här: