31 januari 2018

Vinterdikt i moll.

Allmänt

Golvet vibrera under mina fötter,
är jag vaken,,eller är jag trötter?
 
Med skrovlig o grå memik
går dagar i sakta sakta lyrik.
 
Ja,jag sitter här fast i min grå mitella-
med värk o satans arma sken,
och längtar nu sova ut på en grå o frusen sten.
 
Tackar min jord att jag ändå får vara-
långt långt bort från nästa...fara?
 
Nu vill jag måla med lätta slag,
denna hopplöst värkande vinterdag.
 
Ibland uppe o går,
och hjärtat bultar och slår.
 
Dock,hoppet är det sista som överger mitt väsen,
fastän jag är känd för att va ganska............kräsen?
 
he.
 
 
 
 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress