Golvet vibrera under mina fötter,
är jag vaken,,eller är jag trötter?
Med skrovlig o grå memik
går dagar i sakta sakta lyrik.
Ja,jag sitter här fast i min grå mitella-
med värk o satans arma sken,
och längtar nu sova ut på en grå o frusen sten.
Tackar min jord att jag ändå får vara-
långt långt bort från nästa...fara?
Nu vill jag måla med lätta slag,
denna hopplöst värkande vinterdag.
Ibland uppe o går,
och hjärtat bultar och slår.
Dock,hoppet är det sista som överger mitt väsen,
fastän jag är känd för att va ganska............kräsen?
he.