Under vråkens kretsande

I skyn dånar ljuset fram.

 

Vinden biter fast i tång

och skummet blir vitt.

 

Jorden höljs av mörker

Vråken stannar upp i

Sitt kretsande efter byten.

 

Havet fortsätter att evigt rulla

Dånar och frustar.....i oändlighet.

 

Tranströmer 1959