Plötsligt möter vandraren
Den gamla jätteeken,
Lik en förstenad skugga-
 
Med milsvid krona i septemberhavets
Svartgröna fästning,omgiven
Av Nordlig storm.
 
Det är den tiden när rönnbären
Mognar,och vaken hör man
Stjärnbilderna sakta stampa.
 
Med sitt kärva bildspråk är väl denna dikt typisk för diktaren? Skalden tar ögonblicksbilden med Jätteeken i vandrarens väg som en utgångspunkt.Och septemberhavets Svartgröna fästning förebådar nordanstormens väldighet i nästa strof? Sen överraskar bilden han ger med de stampande stjärnbilderna o engagerar läsaren.På det sättet förstärker han texten o det blir häftigt helt enkelt,och ökar spännvidden inför naturens krafter.
Har ännu ej gått igenom den väldiga samlingen "dikter o prosa"som kom för en tid sedan o är på 486 sidor,den kan finnas med där...?Då ska man veta att Tranströmers produktion är ganska liten,o det tyder på hans omsorg o noggranna sovring av sitt matriel - han var en perfektionist också.
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress