En höstnatt.

Blåsten sätter sin stora mun
Mot mitt vita trähus-
Och blåser hårt för att få ton.
 
Det gjorde att min sömn var orolig
Vissa delar av nattens timmar,
Blundade blåstens krafter för det?
 
Efter klockan 03.oo var det ett gnyende
Som om räven var ute efter mina tuppar,
Eller ändå gör sig påmind..när födan tryter?
 
Så blåsten har barnsliga vingar
Jag tänker på folket ute på Tjörn,
Hur hårda "munnar blåser där"tro?
 
Mitt hus är bastant för på nylagda taket
Ligger det hela åtta ton tegel -
Som håller regnet,o fukten borta...
 
Natten ha nu övergått i gryning
Allt är åter normalt utanför,
Men jag räds att blåsten återkommer.

Kommentera här: