En sak är säker ingen enda Nobelpristagare har varit så omskriven som Dylan,o frågan är om han förtjänar det i sin musik och sina omvittnade geniala dikter?Frågan man kan ställa sig är emellertid om detta skakat om Akademien så pass att de ej vågar chansa mera.? Eller om de orubbat o styvnackat återtar de gamla vanorna?

 

Detta bubblar ännu i våra sinnen men mest hos de lärde kanske?Jag tyckte i början det var en säregen historia över alla gränser,då jag väntade mig en författare som vanligt på pallen? Men då med lite distans o lyssnande på en del sånger har jag ändrat mig o tycker att Dylan är så god som en annan..? Jag retade mig bara på hans tysthet -och att så sent lämna beskedet att han skulle komma till Sverige o hålla talet..hämta pengarna...dåligt dåligt.