Höll in i det sista fast vid sina ord,o klädde in dem så fint i sina dikter,och han höll "sin linje"långt från de andra.Han skrev oberörd av smakriktningar när han lekte med orden den mannen.Han glömde ej heller att vara obekväm i vår politik,som han redan tog upp på sextiotalet.Hade tillfälle höra honom läsa dikt i huvudstaden,o där han då beskylldes för att ställa sig utanför samhällsfrågorna,vad som ändå berör den lilla människan.

 

Han hade om jag minns rätt innan på scenen berättat om hur han tacklade den "yttre verkligheten".som han kallade den,och i samlingen "Klanger och spår"försöker diktaren förekomma en del av den kritik han ofta ställdes inför runt de resor han gjorde i landet.Men han förklarade för publik i Göteborg en gång att "han aldrig ljuger"eller hittar på någonting för att fylla ut sitt program..och jag tror honom i just det här. Tranströmer visar tycker jag i hela sin långa gestaltning vadför färdriktning han har i de där politiska,näsvisa o många gånger dumma frågorna.

 

Plötslig möter han de gamla

tecknen,som han oftast hör.

Men som politikerna inte gör.

 

Så varför detta trams hela tiden

Av folk som styr o ställer,

Och som mest dräller.