Samlat på

Tidigare publicerade dikter i olika skrifter jag funnit under åren,och en av de jag sökt mig till var Pär Lagerkvist.Han försökte där bland annat reda ut begreppen inom religionen,och kom där ut med boken "Troende utan tro"och bara den titeln lockade mig direkt att köpa boken.Uttrycket säger så mycket i allt detta hummande såväl från troende som oss andra,som ännu ej bestämt oss var vi hör hemma? Jag har varit nära några gånger - men sen har det ej funkat i en slutledning o då lägger jag ned alltsammans.Mycket av varför det blev så är uppsatserna av Lagerkvist.
 
Jag ansåg att de skrifterna ej tog ställning till totalbilden av vad religionen står för,där diktaren under olika skeenden
på något sätt döljer allt kring att vara just Troende,religiös med bönen o alltsammans.Men så här skriver kanske de flesta människor som tycker de har nånting att säga,men ändå ej kommer fram med sanningen,kärleken till hela begreppet religion?Och jag vet sen jag började läsa Lagerkvist att han själv står utanför De Troende.
 
OK,det måste vara fruktbart för en sökare(i det fallet jag själv)i detta meningsutbyte mellan författaren och mig annars blir det från början "ett sökande efter mening"som jag ej vill förhålla mig till? En öppen o rak ärlighet mellan kontrahenterna således.Och här behöver man ej bekymra sig om att sätta diktarnamn i någon historisk mening eller sammanhang.Utan det är grundligheten och totalbilden som sätter agendan för mitt vidkommande.
 
För att han inte finns
Det är han som frälser mig o min själ,
genom att göra sökaren utarmad,förbränd?
 
Ty den Gud som icke finns
Det är det fruktansvärda--
Han kallas i slutet en främling?
 
En främling långt ifrån är ej en vän
För hans skull är mitt hjärta fullt av nöd,
Men vem ska jag söka sen?
 
P,Lagerkvist
Nedteknat 1966 av A,Ahlberg

Kommentera här: