Orden

Mitt bland blommor
bäst som solen skiner,
faller oron till marken.
 
Ängslans elände
är föga gott,
och som ett moln
hänga det över oss.
 
Ängslan gå ej att förklara
den svävar på gråa vingar
omkring mitt liv...
 
Icke sorg må Frida tro
men döden synes närma sig,
som den stränge avslutaren.
 
Ängslan,kan också vara liemannens
väntade besök hos oss alla -
döden gör där slut på själanöden.
 
B,Sjöberg

Kommentera här: