I gryningen träder

Du fram på nytt.

 

Och lyser som moder sol.

Över en förgänglig värld.

 

Denna världen som 

Skimrar av ljuset..

 

Mörkret som viker

Såsom förbannet,

 

När du sänder dina strålar.

Till rika och de fattiga.

 

Och människorna reser

Sig åter på sina fötters valv.

 

De tvår sina kropper

De iför sig sina kläder.

 

De lyfter sina armar

I ständig tillbedjan.

 

Inför det kristna ansiktet.

När just du visar Dig.

 

Och all världens folk

Går till sitt arbete..

Med glädje..

 

Skald Echnaton/ur dagens människor 1300,tal.