Färg utan ord.

Detta är en formulering som dök upp för ett tag sedan när jag satt o tittade på en gammal målning.Först tyckte jag att det var nonsens,för färgen o orden är två vitt skilda saker,och färg utan ord kan inte vara nåt annat än färg?Tanken snuddade min arma hjärna som vid "Lied ohne Worte"men någon riktig mening fick inte uttrycket föränn jag tänkte på dess motsats; färg med ord är ju färg som inte klarar sig utan ordet?
 
Nåja,jag gör ett försök att beskriva vad jag tänkte och såg men det kan låta konstigt,men sån är konsten.Så över den ljusa botten där jag jobbar med Blå Kronor(titeln)gäller det nu att komma ur den grågröna färgen,och mätta tavlan med mera färg,då först då börjar det hända saker mina vänner.Och detta sker inte på måfå utan det finns en mening om hur bilden slutligen ska kunna bli när det är färdigt.Det blir mycket blått längst upp.
 
Där träden reser sig
med sina blå kronor,
syns den på långt håll.
 
De vita husen i fonden
är,o ger bilden djup-
i en sluten ordning.
 
Tänk vad träden
ha betytt mycket,
hos landskapsmålarna?

Kommentera här: